Meja 20/4-11  3705g 52cm 

JA nu skulle de bli en liten bebis.

Jag fick äntligen den efterlängtade lustgasen, de var ingen ide och ta något annat då de hade gått så fort. Men jag klarade mig med lustgasen. Den funkade fin fint för mig :)

Klockan 22 var jag öppen helt, sweet. Men de kunde fortfarande känna en kant så vi väntade och väntade på att den skulle ge sig. 

Klockan 23, då började jag krysta och krysta och krysta.

men inget händer, då började de ta prover. För jag började bli tröttare och tröttare sen vill de självklart veta hur lilla tösen mådde. Och de såg inge bra ut, så nu blev det panik.

Den här delen minns jag inte så mkt. Nu fylls hela rummet med personal.

Nu ska hon ut. De blir med hjälp av sugklocka. De lyckas få fast klockan på Mejas huvud precis på slutet av min krystvärk. Nu vill min läkare ha ut henne. Han kollar på kvinnan som står och klocka till nästa värk. Och ropar till mig om det kommer nån värk, men inte. Han tänkte dra ut henne ändå, men som tur får jag en värk.

00:24 Nu är hon ute. De springer iväg med henne och Alex får följa med för att se att hon är ok. Själv ligger jag bara där, de trycker ut moderkakan vid en krystvärk. Sen kommer de för att sätta in dropp (då jag har tappat lite för mkt blod) 

Medans hon letar en ven så börjar de lappa ihop mig igen.

Så där ligger jag med en som letar och letar efter nån jäkla ven som kan ge med sig samt att de börjar sy mig. Och ingen tar och berättar vad jag fick för en bebis, eller om allt var ok. Efter ett tag kommer barnläkaren och säger att din dotter mår fint! Tack gode gud, men fick jag en dotter?! jag fattade nada. Vi var ju som sagt helt inställd på att de var en pojk. Efter en stund kommer Alex in med henne, han får sitta med henne tills jag är klar. 

01:30 då får jag hålla i min dotter för första gången :)

Varför det vart akut var för att hon hade navelsträngen 2varav runt halsen.

Så hon togs sig inte ner. Men hon mår bara bra och de är huvudsaken.